Likkans Residens

Dag 30 - Min bästa grimas

Publicerad 2010-12-23 15:55:00 i 30 dagar,

Dags för sista delen i 30 dagars temat då! Om det är någon som inte fattar vad jag sysslar med och har missat att det går runt ett 30 dagars tema, så kan man trycka på min kategori: 30 dagar.

Puh. Jag trodde aldrig att jag skulle klara 30 dagar! Men nu är det äntligen gjort. Min favoritgrimas är väl inte så svår att klura ut om man känner mig. Det är såklart den där jag samtidigt utropar "ANKA!" Jag har även lärt mina yngsta syskon detta from att de fyllt 3 år. Alicia kan den, Tilda kan den och Tim håller på att lära sig den. Jag är så ful idag så jag tror att jag lägger upp ett par gamla bilder på min vackra grimas:



Dag 29 - Det här ska jag bli när jag blir stor

Publicerad 2010-12-22 16:54:00 i 30 dagar,

Dags för nästa del i 30 dagars temat då! Om det är någon som inte fattar vad jag sysslar med och har missat att det går runt ett 30 dagars tema, så kan man trycka på min kategori: 30 dagar.

"När jag blir stor så ska jag bli en lampa!"

Det sa min lillasyster när vi var små.

"Nej Amanda, du kan inte bli en lampa. Det kan ingen bli!"

"Nähä.. men då ska jag bli en sjöjungfru!"


När jag var liten så ville jag bli hästskötare. Eller nej, det ville jag inte. Men det sa jag att jag ville, för det var vad alla tjejer jag kände ville bli. Antingen hästskötare eller veterinär. Pappa sa att han skulle bli hästskjutare. Bestörta vrål blev hans gensvar på det. Jag hatar hästar. Hästar skiter överallt och ingen ägare plockar upp det efteråt, som om inte det skulle vara värre än lite hundbajs som det är lag på att man måste plocka upp. Hästar ska ätas.


Sen tyckte jag att allt i affärerna var så dyrt! Pappa förklarade för mig att affärerna köper in saker för tex. en krona och säljer sen för två kronor för att de ska tjäna pengar på det. Så då sa jag att jag ska minsann öppna en affär när jag blir stor. Jag ska köpa in saker för två kronor och sälja sakerna för en krona. Då skulle jag få många kunder och alla skulle bli glada! På senare år har jag dock förstått att det aldrig skulle funka, av naturliga skäl...


I högstadiet så ville jag bli skådespelerska, då jag hade Julia Roberts som "idol". Jag tyckte att det skulle vara så coolt att vara med i filmer och synas på tv och ha mitt namn med i eftertexterna! Men sen kom jag på att jag har ju scenskräck och socialfobi så det går ju inte.


Då kom jag på att jag skulle bli läkare istället. Tänk vad coolt att rädda folks liv, cutta i människor och få se döingar! Men så kom jag på att jag äcklas av andras blod, så det går ju inte heller.


Men så kom jag på att jag kunde ju bli advokat! Tänk vad coolt att stå som i filmer och lägga upp sitt mål, argumentera för sin sak och få folk frisläppta. Men så kom jag på att jag inte kan argumentera muntligt, jag blir så ivrig så att jag snubblar över orden. Och så det där med socialfobi. Så det går ju inte heller.


Numera är jag mer inställd på min första riktiga idé. Att öppna en affär. Jag ska dock inte köpa in saker och sedan sälja dem för halva inköpspriset. Men jag ska öppna en affär. Jag har en jättebra idé till min affär! Men tills vi flyttar dit jag har tänkt att öppna så nöjer jag mig med att arbeta i en vanlig livsmedelsaffär. Bara det att jag inte gör det just nu.

Dag 28 - Det här saknar jag

Publicerad 2010-12-21 11:54:00 i 30 dagar,

Dags för nästa del i 30 dagars temat då! Om det är någon som inte fattar vad jag sysslar med och har missat att det går runt ett 30 dagars tema, så kan man trycka på min kategori: 30 dagar.

Jag saknar när jag var liten.. Allting var så bekymmerslöst. HAHA! Man hör folk säga så iallafall, men bekymmer hade man minsann. Hur många stenar behövs på sandtårtan som vi gjort i hjärtformen? Hur får vi bort geggan som blivit under gungorna efter alla gånger man sparkat för att få stopp på gungan? Vem ska sitta fram i bilen? Hur får jag mina småsyskon att sluta provocera och slå på mig för att sedan springa och skvallra när jag slår tillbaka? Varför får jag inte ha glassen i mikron? Ja, det fanns många bekymmer när man var liten... Men jag älskade det ändå!

Jag saknar när vi bodde i Blyberg i bruna huset. Jag saknar somrarna på Gotland i sommarstugan. Jag saknar min älskade katt Puff. Jag saknar att ha strumpor utan äthål i och jag saknar att inte kunna spendera så mycket tid med min familj längre.

Jag saknar mycket. För mycket för att kunna skriva här. För mycket ointressant. Men jag saknar så mycket!
Därmed inte sagt att jag inte är glad för det jag har, för det är jag! Min älskade sambo och våra älskade katter, mitt älskade sims och min älskade nalle. Min inte så älskade telefon (men jag har dock en telefon). Så det finns mycket som jag inte saknar också!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela