Marsbabbel

Hmm, undrar vad som hänt egentligen. Med min blogg alltså. För inte alltför längesen så uppdaterade jag den varje dag, flera gånger om dagen! Kanske har mitt liv bara blivit så otroligt tråkigt nu när man ska vara "vuxen" att jag egentligen inte har något att skriva om. Fast mest tror jag det beror på att jag har tappat skrivlusten. Jag har liksom "gått vidare" till annat. Mer animerande, mer redigerande och youtube och sånt skit. Plus att vi köpte nya Zelda för två veckor sen så mistern tvingar mig att spela nästan all ledig tid haha. Har inte ens hunnit kolla ikapp på en massa serier :O De sista vampire diaries har kommit ut och jag har inte hunnit se dem än. Vi hinner se typ ett avsnitt per dag så man får prioritera. Och oftast snöar vi in oss på en serie i taget så vi kollar klart på alla avsnitt innan vi går vidare till nästa. Just nu kollar vi på Marvel's S.H.I.E.L.D som är skitbra! Men det finns tre säsonger och vi kollar som sagt ett avsnitt om dagen såatteh... 
 
Har inte ens hunnit apisoda klokt dessa veckor. Fick in alla ljud förra helgen iallafall och igår kände jag att jag faktiskt skulle ta mig lite tid till att göra nåt. Så nu har jag gjort 6 av 14 scener. Nej, jag ljuger, jag har gjort 5 och håller på med den sjätte.. Men ska jag vara ärlig så är jag inte lika exalterad av denna apisod som av tidigare avsnitt, jag är inte helt nöjd med handlingen. Den har en handling åtminstone, men inte riktigt en röd tråd. Mycket beror på att så jädra många vill absolut vara med i varje apisod så jag måste happa lite fram och tillbaka.
 
Men from nästa apisod så ska jag nog inte försöka ta med hela gigantiska familjen i varje avsnitt, jag får fokusera lite. Men måste sätta mig och skriva manus också.. Amanda håller på med ett manus iallafall så får vi se hur det blir, haha. Men har iaf bestämt att kakan ska vara med i nästa så jag måste hitta en bra handling. 
 
Feel free att komma med förslag! Jag har uppenbarligen förlorat mycket av min fantasi. Mycket av mig själv har jag faktiskt förlorat det senaste året. Eller de två senaste åren tillomed... Jag vet inte varför jag är så jädra nere nästan hela tiden. Eller jo, det vet jag väl. Men det finns liksom inget att göra åt det. Jag knaprar mina piller och träffar psykologen och hoppas att det kommer någon ljusning snart. Men med min tur så lär jag väl få sparken istället. Men då flyttar jag fan till Afrika så jag kan hjälpa till med elefanter och lejon istället.

Kommentarer
Matbloggstoppen

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0