Helsa

Jag hittade en sång på epidemicsound som jag gillade sjukt mycket, så jag gjorde en Frozen video till (för jag älskar filmen, face it)
 

Marsbabbel

Hmm, undrar vad som hänt egentligen. Med min blogg alltså. För inte alltför längesen så uppdaterade jag den varje dag, flera gånger om dagen! Kanske har mitt liv bara blivit så otroligt tråkigt nu när man ska vara "vuxen" att jag egentligen inte har något att skriva om. Fast mest tror jag det beror på att jag har tappat skrivlusten. Jag har liksom "gått vidare" till annat. Mer animerande, mer redigerande och youtube och sånt skit. Plus att vi köpte nya Zelda för två veckor sen så mistern tvingar mig att spela nästan all ledig tid haha. Har inte ens hunnit kolla ikapp på en massa serier :O De sista vampire diaries har kommit ut och jag har inte hunnit se dem än. Vi hinner se typ ett avsnitt per dag så man får prioritera. Och oftast snöar vi in oss på en serie i taget så vi kollar klart på alla avsnitt innan vi går vidare till nästa. Just nu kollar vi på Marvel's S.H.I.E.L.D som är skitbra! Men det finns tre säsonger och vi kollar som sagt ett avsnitt om dagen såatteh... 
 
Har inte ens hunnit apisoda klokt dessa veckor. Fick in alla ljud förra helgen iallafall och igår kände jag att jag faktiskt skulle ta mig lite tid till att göra nåt. Så nu har jag gjort 6 av 14 scener. Nej, jag ljuger, jag har gjort 5 och håller på med den sjätte.. Men ska jag vara ärlig så är jag inte lika exalterad av denna apisod som av tidigare avsnitt, jag är inte helt nöjd med handlingen. Den har en handling åtminstone, men inte riktigt en röd tråd. Mycket beror på att så jädra många vill absolut vara med i varje apisod så jag måste happa lite fram och tillbaka.
 
Men from nästa apisod så ska jag nog inte försöka ta med hela gigantiska familjen i varje avsnitt, jag får fokusera lite. Men måste sätta mig och skriva manus också.. Amanda håller på med ett manus iallafall så får vi se hur det blir, haha. Men har iaf bestämt att kakan ska vara med i nästa så jag måste hitta en bra handling. 
 
Feel free att komma med förslag! Jag har uppenbarligen förlorat mycket av min fantasi. Mycket av mig själv har jag faktiskt förlorat det senaste året. Eller de två senaste åren tillomed... Jag vet inte varför jag är så jädra nere nästan hela tiden. Eller jo, det vet jag väl. Men det finns liksom inget att göra åt det. Jag knaprar mina piller och träffar psykologen och hoppas att det kommer någon ljusning snart. Men med min tur så lär jag väl få sparken istället. Men då flyttar jag fan till Afrika så jag kan hjälpa till med elefanter och lejon istället.

På nio år, har min man renbäddat sängen 1,5 gång. Ja, en och en halv gång.

Min man renbäddar inte sängen. Han kan på sin höjd bädda sängen 1-2 gånger i veckan, men han renbäddar inte. Sist han gjorde det så bodde vi i Sveg. Det hände en gång i vår etta, att han renbäddade sängen. När vi hade den lilla sängen. När vi sen skaffade den stora sängen så gick han med på att renbädda halva, så vi gjorde halva var. Så ja, han har renbäddat 1,5 gång under 9 år. Trots att jag i början tjatade på honom om det, så gjorde han det inte självmant. 
 
Jag är uppvuxen med att man renbäddar sängen en gång i veckan, så det är vad jag har gjort. På sin höjd kan det bli varannan vecka, men det görs iallafall. Men inte av min man.
 
Han gör det inte för att vara elak, eller för att trotsa mig. Han gör det inte därför att han inte älskar mig. Han gör det inte, därför att han tycker att det är jobbigt. 
 
Det hindrar honom inte från att klaga över att vi får kattsand i sängen, och han, liksom jag, älskar när sängen är renbäddad. Jag brukade bli arg eller irriterad över att han inte kunde göra en sån vanlig hushållssyssla, men hur mycket jag än tjatade så gjorde det ingen skillnad. Man måste välja sina strider. Så jag vande mig och är van vid att det är jag som renbäddar sängen. 
 
Det hade blivit ett långt och jobbigt liv om jag analyserade alla de saker han inte gör och tog det personligt. Det hade aldrig fungerat. Vissa saker vill man bara inte göra för man tycker det är jobbigt. Jag har inget emot att vara den som renbäddar sängen varje vecka, resten av våra liv. Han älskar mig inte mindre bara för att han inte vill renbädda, eller slänger sina kläder i en blandad hög i badrummet, inte byter ut toalettrullen när han tagit det sista eller glömmer att torka av diskbänken när han har tagit hand om disken. Hans dåliga vanor har inget med mig, hans känslor för mig eller vårt liv tillsammans att göra.
 
Och jag då? Jag är inget helgon. Ingen är perfekt. Jag lämnar förpackningar på diskbänken för att jag inte orkar knyckla ihop dem och slänga. Jag överfyller sopkorgen för att jag hatar att tömma den. Jag låter kylen bli hyfsat äcklig innan jag städar därinne och jag filar naglarna överallt till min mans stora förtret.
 
Han köper inte blommor eller presenter till mig till vardags. Men han gör det på de "viktiga" dagarna. Men han gör så mycket annat till vardags att jag egentligen inte saknar "vardagsromantiken". Han kånkar ut soporna varje vecka. Han sköter nästan all handling. Han åker iväg och hämtar mina paket (shopoholic som jag är så kan jag få ganska många...) utan att klaga. Han hämtar dryck åt mig när jag ligger bakis i soffan och inte orkar röra mig. Han matar katterna flera gånger per dag och han tar oftast hand om disken.
Han köper hem choklad utan att jag bett om det bara för att han märkt att jag varit ledsen eller har mensvärk och han tjatar inte på mig att städa när jag varken har energi eller lust till det för att jag är nere i en av mina svackor.
 
Trots att jag har varit sjukskriven och alltså gått hemma, så har han ändå gjort "sin del" av hushållsarbetet. Trots att jag inte dragit in så mycket pengar och han har jobbat heltid.
 
Han kanske inte köper blommor i tid och otid, men han tar alltid min hand när vi är ute och går eller när vi sitter i soffan. Han masserar alltid min axel när jag får ont i den samma tid varje år och han masserar mina fötter när jag överansträngt dem. Han fäller alltid ner toalettringen! Han pussar mig alltid hej och hej då, och han klagar inte när jag låser in mig vid datorn för att animera i flera timmar varje dag när jag har de perioderna.
 
Så trots att han inte renbäddar sängen, så är min man en ganska fantastisk kille! Framförallt eftersom han stått ut med mig i alla dessa år. Visst, jag skulle inte klaga om han renbäddade sängen, men å andra sidan har jag mina egna dåliga vanor. De kommer jag nog inte att ändra på i första taget, så under tiden går det alldeles utmärkt bra att jag renbäddar sängen varje vecka. 
 
 
 Jag inser nu att jag skrev ordet "renbädda" 14 gånger. Oops. 15. Haha.
 

RSS 2.0
Matbloggstoppen